Pirates of the Caribean: Vid världens ände Den tredje och sista piratfilmen med Johnny Depp i huvudrollen har haft premiär, jag har kollat in den och är redo att ge den ett betyg. Denna gång tänkte jag gå ett steg längre så istället för att bara ge mina åsikter skulle jag även vilja dela med mig av några intryck från resten av filmpubliken på den totalt fullsatta Sergelsbiografen i Stockholm. När filmen drar igång börjar det som det brukar göra, några killar bakom mig sitter och diskuterar ganska högljutt om vem som är vem och vilka filmer som just den skådisen varit med i tidigare. Men ju längre in i filmen vi kommer desto längre dröjer det mellan kommentarerna. Jag får väl erkänna att jag inte varit så förtjust i de tidigare filmerna i serien. Visst, det har varit snygga scener och små detaljer som jag gillat men jag har haft svårt att hitta djupet i storyn när det hela tiden slängs in små skämt på bästa actionkomedi manér. Början av den tredje filmen följer mönstret och jag har svårt att engagera mig nämnvärt men sedan händer det något och det dröjer inte länge förrän jag sitter helt klistrad framför den stora duken precis som resten av publiken i salongen som helt plötsligt slutat surra och prassla med diverse snackspåsar. Under de närmare tre timmarna som den passande tredje delen i filmen består av så bjuds vi på känslor i alla dess former. Det varvas vilt mellan skratt, gråt, spänning och skräck något som jag brukar ha svårt med men det fungerar till slut riktigt bra. Att få sitta i en fullsatt biosalong och få höra ett skrik av spänning följt av ett gapskratt sekunderna efter ger en ganska unik upplevelse som inte är allt så vanligt förekommande. Storyn vill jag inte avslöja för mycket av men jag ska ta det viktigaste. Ursprungsbesättningen inklusive Will Turner (Orlando Blom), Elizabeth Swann (Keira Knightly) och Kapten Barbossa (Geoffrey Rush) ger sig av på den farligaste färden hittills när de ska ta sig till den ”andra sidan” för att hämta hem Jack Sparrow (Johnny Depp). Det blir en lång resa som inte blir lättare av att fler är intresserade av både skeppet ”Black Pearl” och några av dess besättning. De flesta karaktärerna återvänder från de tidigare filmerna men även några nya välkomnas. Bl. a. de unika karaktärerna från medlemmarna i brödraskapet bestående av de främsta kaptenerna som samlas för att vinna kampen mot de onda. Självklart får vi även följa några sidohistorier bla den med Will Turner och hans far Bill Turner (Stellan Skarsgård) som får en stor vikt i handlingen mot slutet. Gillar ni de tidigare delarna av trilogin så lär du inte bli besviken av denna. De lösa trådarna som fanns efter den andra filmen knyts ihop på ett bra sätt. Eftersom de tidigare figurerna återkommer så känner man igen sig och det känns som att det är det perfekta sättet att avsluta en populär serie filmer på. Om denna del verkligen är slutet för serien eller inte vågar jag inte uttala mig om men däremot slutet av denna film skulle jag vilja prata lite mer om. De sista 30 – 40 minuterna är något av det bästa jag sett i filmväg någonsin, det kan ha varit DET bästa men man ska väl inte säga för mycket. Det jag kan säga är att blandningen mellan action och romantik aldrig har blandats så väl som i de sista scenerna. Kanske låter kryptiskt nu men ser ni filmen, vilket ni bör göra, så förstår ni vad jag menar. Minns ni förresten de där killarna som jag berättade satt och snackade i början av filmen. De slänger ur sig en så fruktansvärt bra kommentar på slutet som säger ganska mycket om den här filmen. I slutminuterna får jag nämligen höra” Fan, vi har ju inte ätit några popcorn, nu får vi sätta lite fart”. Att höra det var bara en så skön avslutning på den härliga upplevelsen jag fick av att se Pirates of the Caribean: Vid världens ände och det får även avsluta denna recension. Skriven av: Björn Spelberg 2007-05-28 Betyg: 9 av 10